Invånarinitiativ angående kalhyggen
Raseborg bör avstå från kalhyggen i stadens skogsmark!
Föreningen har startat ett invånarinitiativ 8 april 2019. Genom att deltaga är du med och påverkar:
https://www.kuntalaisaloite.fi/sv/initiativ/7803
Människan är inte en från naturen avskild varelse. För att vi skall må bra behöver vi frisk och levande natur omkring oss. När vi väljer vår boplats tittar vi oss även omkring i omgivningen; vi vill att den är vacker, harmonisk och levande. Vi vill inte bygga våra hus intill kalhyggen eller köpa tomter eller hus på områden, där skogen efter några år eller årtionden huggs bort.
Som kommuninvånare i Raseborg är vi alla skogsägare för Raseborgs kommunägda skogar. Vi vill kunna använda våra skogar för rekreation, utflykter, svamp- och bärplockning, motion, hundpromenader och diverse naturintressen – var och en på vårt eget sätt. Vi vill även garantera våra barn och barnbarn en vacker och levande miljö där de kan förverkliga sina behov och njuta av naturen på allehanda olika sätt.
Vi vill även för vår del bära vårt ansvar för att trygga bevarandet av naturens mångfald samt motverkandet av klimatförändringen.
Vi undertecknade kräver, att Raseborgs stad avstår från kalhyggen i de kommunägda skogarna och övergår till den s.k. kontinuerliga uppdrivningsmodellen med kalhyggesfritt skogsbruk. Vi kräver också att Raseborgs stad lägger speciellt värde i våra skogars rekreationsanvändningsmöjligheter och garanterar speciellt skogar intill bostadsområden möjligast ringa och milda skötselåtgärder. Därtill bör all skogshantering i högsta grad ta hänsyn till naturens mångfald och upprätthållandet av denna bör vara ett centralt värde – tillsammans med motverkandet av klimatförändringen och ökandet av rekreationsvärdena – vid planering och förverkligande av skötsel i de kommunägda skogarna.
Här nedan kan du läsa initiativet i sin helhet med källförteckningen:
Raseborgs skogar
Raseborgs stad har för uppgörandet av skogsbruksplanen låtit inventera 3777 ha skog (Raseborgs stad, 2013). Av denna yta står det utanför skogsbruksplanen 1210 ha, varav impediment 804 ha, lagstadgade skyddsobjekt 165 ha samt frivilliga restriktionsområden 261 ha. Enligt skogsbruksplanen är målet att årligen kalhugga ca 40 ha skog.
Därtill har staden utöver de för skogsbruksplanen inventerade skogarna ca 400 ha skogsmark. Sammanlagt uppgår stadens skogsmarksägo alltså till ca 4200 ha.
År 2013 då skogsbruksplanen är gjord, har man i den antecknat till bebyggelse närliggande skog 310 ha. Planen berättar inte, på vilket avstånd från bebyggelse man definierat denna areal. Oberoende har denna areal troligtvis ökat efter att planen blivit färdigställd till följd av stadsplanering och bebyggelse på nya områden. På en del av nybyggda områden samt i deras närhet har kalhyggen redan utförts.
Skogshantering – och eventuellt kalhyggen – kan försämra till dessa avgränsade eller närliggande tomters värde. Därtill kan träden vid de intill kalhyggen liggande områdena vara extra känsliga för stormskador till följd av förändrade vindförhållanden. Efter kalhuggandet mister skogen sina rekreationsvärden för flera tiotals år. Detta har stor betydelse för en kommuninvånare som köper en fastighet antingen färdigt bebyggd eller för att hen själv skall bygga på tomten. Fastighetens återförsäljningsvärde kan försämras på grund av skogshantering på närliggande områden.
Rekreationsvärden förbättrar människors hälsa
Naturens mångfald och rekreationsområdena har inverkan på människors välmående. I en studie gjord i Finland kunde man visa, att människor, som omkring sitt hem har en mångsidigare natur, har mindre allergier än de människor, som omges av en artfattig natur (Hanski m.fl. 2012). Att röra sig i naturen bidrar enligt studier till att minska stressnivån, och hjälper människor att orka bättre både psykiskt och fysiskt i sitt arbete samt generellt i livet (http://yle.fi/uutiset/3-10601319). En färsk studie påvisar även att de som vuxit upp nära grönområden har i vuxenlivet mindre mentala problem (Engemann m.fl. 2019).
Med kalhyggesfritt skogsbruk bevaras rekreationsvärdet
När skogen sköts med den kalhyggesfria metoden, bibehåller den en naturligare åldersfördelning av träden vilket i sin tur leder till att även rekreationsvärdena bättre bevaras. Skogen hålls kontinuerligt sådan, att man där lätt kan röra sig, likaså behålls möjligheten för bär- och svampplockning samt motion och idrott, och omgivningen hålls sådan att den stärker människors välmående. Vidsträckta skogsområden lämpliga för rekreation i kommunen och speciellt nära bebyggelse ökar trivseln och fungerar även som dragningskraft för kommunen. Speciellt i tätortsområden i s.k. parkskogar ger skogsskötselåtgärder en ringa eller ingen ekonomisk vinning överhuvudtaget. Däremot försvagar dessa åtgärder ofta skogens rekreationsvärde.
Naturens mångfald har försvagats
På nationell nivå pågår minskningen av naturens mångald fortsättningsvis. I de nyligen publicerade sk. ”Röda böckerna” (Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018 osat 1 ja 2, Suomen lajien uhanalaisuus – punainen kirja 2019) står det att läsa, att minskningen av mångfalden gäller både naturtyper och enskilda arter.
Av skogsnaturtyperna finns det med i värderingen 34 naturtyper, av vilka 76% klassas som hotade (sårbar VU, starkt hotad EN eller akut hotad CR), 21% nära hotade (NT) ja 3% bristfälligt kända (DD). De mest påtalade orsakerna till hotet är minskningen av död ved, minskningen av andelen gammal skog och gamla trädindivider, samt förändringen av förhållanden i mängd av olika trädslag i skogarna.
Hotet mot de olika skogsnaturtyperna återspeglar sig även på artnivå, och för enskilda arters del fortsätter mångfalden att minska. Exempelvis för talltitans del har den häckande stammen minskat 53% åren 2003-2017 (Väisänen m.fl. 2018), varför arten i den nya värderingen klassas som starkt hotade (Lehikoinen m.fl. 2019).
Även i vår hemkommuns skogar är flertalet arter hotade. Till följd av det bedriva skogsbruket har t.ex. av fågelarterna sparv- och pärlugglan, järpen och skogsmesarna fått ont om levnadsutrymme. Största delen av Finlands hotade arter – 31,2 % – finns i skogarna.
Kalhyggen minskar kolförråden
Tidigare troddes det att kolförråden i gamla skogar inte längre ökade. Man har också tidigare antagit att gamla skogar förvandlas till koldioxidkällor på grund av ökade storm- och insektskador. Speciellt skogsindustrin har använt dessa gamla forskningsresultat i lobbningen till beslutsfattare, skogsägare och stora allmänheten. Nyare forskning visar dock att även gamla skogar fungerar som kolsänkor och att dessa förråd ökar en lång tid även i gammal skog i form av ökande biomassa, även om tillväxten blir långsammare då skogen åldras (Finland klimatpanel 2015 och 2017 och Soimakallio m.fl. 2018).
I gamla naturskogar har stora mängder kol bundits till levande och död biomassa, per hektar mera än i ekonomiskogar. Då en sådan gammal skog huggs ner, frigörs stora mängder koldioxid till atmosfären. Efter att skogen kalhuggs förvandlas den till koldioxidkälla till 15-30 år.
Kalhyggen och virkesuttag minskar skogarnas kolsänkor, då största delen av den kol som tas ur skogen frigörs inom loppet av några år till atmosfären. Det skulle vara klimatsmartare att använda skogarna vid bekämpning av klimatförändringen genom att ökade deras kolförråd. Detta sker bäst genom att avstå från att hugga gamla skogar. Även i yngre ekonomiskogar borde man avstå från kalhyggen och markberedande åtgärder och istället övergå till kontinuerlig uppdrivning eller kalhyggesfritt skogsbruk (Pukkala, 2016).
Alternativ till kalhyggen
Med kontinuerlig uppdrivning, sk kalhyggesfritt skogsbuk, menas att man helt avstår från att slutavverka, dvs kalavverka skogen. Också med denna metod kan man uppnå en god virkesproduktion i skogen, tom. bättre än med kalaverkingsmetoden, beroende på hur man räknar. Oberoende så kan man inte påstå att intäkterna från skogen skulle minska med att byta skogsvårdsmetod från kalaverkning till kalhyggesfritt skogsbruk (Hietala m.fl. 2014).
I argumentationen mot kalhyggesfritt skogsbruk har man länge hänvisat till äldre studier enligt vilka tillväxten minskar och virkesuttaget blir sämre än med kalhyggesmetoden. Nyare forskning visar ändå att man med rätt förverkligag kontinuerlig uppdrivning kan uppnå t.om. 10-20% bättre tillväxt jämfört med kalhyggesmetoden. Därtill faller förnyelsekostnaderna (plantor, plantering) bort i sin helhet (Lähde m.fl. 2011). Exempelvis i Lojo har resultaten av kalhyggesfritt skogsbruk uppfyllt förväntningarna (Länsi-Uusimaa 21.2.2018)
Mer hänsynstagande skogshantering ger större mångfald
Med den kalhyggesfria metoden bevarar man även bättre levnadsvillkoren för olika skogsbundna arter. Då skogarna kontinuerligt består av träd av olika åldrar, har de olika arterna bättre levnadsmöjlighet i form av näring och fortplantningsområden i våra skogar. Kalhuggning påverkar ekosystemet mycket dramatiskt och gör området odugligt för överlevnad till en lång rad arter. Med kalhyggesfritt skogsbruk håller skogen kontinuerligt en sådan struktur, att den erbjuder en möjlig livsmiljö åt sådana arter som kan anpassa sig till ekonomiskog.
Skyddade skogar ger mångdubbel nytta
I Raseborgs stads skogsbruksplan ämnar man kalhugga årligen en areal motsvarande 1,5% av den totala arealen av produktiv skogsmark, istället för det vanligen rekommenderade 1,2%. Man motiverar denna plan med att det i kommunens skogar finns rötskadade granbestånd, vilkas årliga värdeutvecklig år 2013 då skogsbruksplanen är gjord beräknats vara negativ. I granbestånd som skadats av röta lämpar sig kontinuerlig uppdrivning dåligt, då rötan sprider sig även till de yngre träden. Dock är inte heller kalhyggesmetoden någon lösning på problemet. Om skogsmarken åter planteras med barrträd, är risken stor att rötan sprider sig till den nya trädgenerationen. Ett rötskadat bestånd kan således med fördel naturligt förnyas med lövträd (Lähde m.fl).
Gamla rötskadade granskogar kan bra lämpa sig som skyddsobjekt. Med det nationella METSO-programmet strävar man till att skydda skogar som upprätthåller eller ökar naturens mångfald. Skyddet baserar sig på frivillighet och även kommuner kan få ekonomisk ersättning via METSO-programmet för bortfall av virkesförsäljningsintäkter. Raseborgs stad borde således snabbt utreda vilka av de kommunägda skogarna som kunde lämpa sig för METSO-programmet, och sedan göra ett skyddsbeslut med NTM-centralen.
Den ekonomiska kompenseringen som utbetalas täcker alltså bortfallet av virkesförsäljningsintäkter. Därtill erbjuder de skyddade skogarna rekreationsmöjligheter för kommuninvånarna och detta i sin tur ökar kommunens dragningskraft som hemort. Skyddade skogar ger således en mångdubbel nytta då de ökar eller upprätthåller naturens mångfald och stöder kommuninvånarnas hälsa och välmående utan att vara en förlust för kommunen ur ekonomisk synvinkel.
Ekonomiskogarna från monokulturer till blandskogar
För att upprätthålla naturens mångfald vore det viktigt, att även den skogsmark som används till att göra ekonomisk vinning skulle ha en möjligast stor ekologisk mångfald. I den nuförtiden vanliga skogsuppdrivningen är man van att se skogsfigurer med förutom åldersmässigt jämngamla träd, även artmässigt enformiga områden med monokulturer av ett trädslag. Forskning påvisar dock att detta inte heller ur ekonomisk synvinkel är den mest optimala skogsuppdrivningsformen. En studie gjord av Naturresursinstitutet (Luke) samt Rysslands vetenskapsakademi visar att trädindividerna i blandskogar de facto växer bättre än i monokulturer. Skogen blir även mindre sårbar för skador av t.ex. insekter och skador relaterade till klimatförändringen då den består av flera olika trädslag. Inverkan är positiv för motverkandet av klimatförändringen samt för användningen av skogarna för rekreation (Shanin m.fl. 2014).
Förändringar sker långsamt
Förändringar i skogshanteringen och av det påföljande förbättringar i rekreationsvärden, ökningen av naturens mångfald samt tillväxten av kolförråden sker inte på ett år eller ens på 10 år. Dessa förändringar är mycket långsamma och den verkliga nyttan kommer att synas i våra skogar först efter en lång tid. Därför bör man i skogshantering och planering av denna sikta blickarna långt in i framtiden – kanske 50-100 år framåt. Det är viktigt att förstå detta även omvänt – de åtgärder som görs nu i skogarna har även de väldigt långsiktiga följder och att reparera de skador som nu uppstår kommer att ta väldigt lång tid. Om vi vill skapa förutsättningar för vår hemkommun att i fortsättningen vara konkurrenskraftig som boendemiljö i fråga om miljö- och rekreationsvärden, kan vi inte för kortsiktig ekonomisk vinning gnaga av kanterna på dessa värderingars framtid.
Följande kalhygge kan vara din hemskog!
Vi kommuninvånare är skogsägare. Vi har alla rätt att använda de kommunägda skogarna, njuta av naturens skönhet, återhämta oss från stress, rasta hunden, gå på växt-, fågel- eller svamputflykter eller plocka bär – alla på vårt eget vis. Den ekonomiska nyttan av skogarnas rekreationsanvändning borde inte underskattas. Trots att – och för att – dess ekonomiska värde är svårt att mäta, bör man ge det stor vikt vid planerandet av skogsåtgärder i de kommunägda skogarna. Effekterna av skogshanteringen är långtida – ett människoliv eller ännu längre, och åtgärderna kan inte ångras. Park- och rekreationsskogarna borde få en egen, detaljerad skötselplan, och man borde avhålla sig från alla åtgärder i dessa skogar framtill dess att planen är godkänd. Skötselplanen borde sikta på att park- och rekreationsskogarna skulle behandlas så lite som möjligt eller inte alls, då nyttan av dessa skogsområden även skulle sträcka sig till att bevara den ekologiska mångfalden.
Det är inte längre frågan om vilja, utan om tvång!
Alla arter – människan medräknat – är beroende av fungerande ekosystem. Försvagandet av naturens mångfald hotar ekosystemens stabilitet och då det når en kritisk punkt – även människans samhällen och överlevnad som art. Vi alla har ett grundlagsbaserat ansvar för naturen och det är vår plikt att bekämpa klimatförändringen genom att öka kolförråden och minska utsläppen, samt en plikt att se till att naturens mångfald inte minskar. Vi ansvarar för våra handlingar även till kommande generationer, som blir tvungna att leva i den miljö som vi nu skapar, utan att de själva kan påverka det. Vi människor har som art mycket makt. Den, som har mycket makt, har även mycket ansvar. Låt oss alltså även bära vårt ansvar.
”Världen vi skapat är resultatet av vårt tänkande. Den kan inte förändras utan att vi ändrar på vårt tankesätt. ”
– Albert Einstein –
Källförteckning:
Engemann, K., ym. 2019: Residential green space in childhood is associated with lower risk of psychiatric disorders from adolescence into adulthood. Proceedings of the National Academy of Science USA, (https://doi.org/10.1073/pnas.1807504116) aiheesta artikkeli Helsingin Sanomissa: https://www.hs.fi/paivanlehti/26022019/art-2000006014291.html?share=551c341d984b8f917c61ace8ff4a13d6
Hanski, I., ym. 2012: Environmental biodiversity, human microbiota, and allergy are interrelated. Proceedings of the National Academy of Science USA, 109: 8334–8339.
Hietala ym. 2014: Metsätalouden taloudellinen tulos eri kasvatustavoissa. Pellervon taloustutkimus PTT.
Lehikoinen, A., ym. 2019: Linnut. Julk.: Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (toim.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus. Helsinki. S. 560-570.
Lähde, E., Laiho, O. & Pukkala, T.: Jatkuvaa kasvatusta vai tasaikäismetsätaloutta. Metsätieteen aikakausikirja 2/2011.
Shanin, V., Komarov, A. & Mäkipää, R. 2014: Tree species composition affects productivity and carbon dynamics on different site types in boreal forests. European Journal of Forest Research, 133: 273–286.
Pukkala, T., 2016. Hakkuun vaikutus metsän hiilensidontaan. https://arvometsa.fi/blogi/hakkuun-vaikutus-metsan-hiilensidontaan
Väisänen, R. A., Lehikoinen, A. & Sirkiä, P. 2018: Suomen pesivän maalinnuston kannanvaihtelut 1975 – 2017. Linnut-vuosikirja 2017: 16–31.